Våryra!

Begreppet "våryra" förknippar jag med att något är mycket, är oväntat samt är riktigt galet! Så har det varit i Råshult de senaste dagarna!

Snödropparna som blommar så intensivt får beteckna det myckna, liksom leran, skogsduvornas kutter tidiga morgnar samt hästhår till morgon, middag och kväll!

Oväntat var det att Fia och Maja skulle reagera med så mycket pigghet,efter det att de fått tillbringa de senaste nätterna (framför allt fodringstillfällena) i uteboxarna. De får knapra i sig hö från 2014 i stället för det mer energirika hösilaget och det tackar de för genom att bli nästan lika pigga som i yngre dagar, dvs Maja står på bakbenen i stallgången och Fia galopperar tre varv på stora A-volten utan att göra min av att vilja hejda sig. Man får liksom flash-backs från förr. Jag minns när RUS skulle campa med hästar på andra sidan Anen och jag hämtade er dagen därpå med Blizzard. Halvvägs hem, när jag njöt av att vi kunde galoppera lugnt och samlat på en härlig gräsväg, så vänder plötsligt Blizzard på sitt stora huvud och ser med förvåning hur lilla Fia kommer starkt i trav och passerar med lätthet på hans vänstra sida. Jag kommer aldrig att glömma Blizzards förvånade uttryck och hur Kajsa guppade upp och ned i en rasande takt. Det var förstås helt omöjligt att hinna med att rida lätt i den takten! För er som inte känner hästarna så väl, så förtjänar det att påpekas att Blizzard är >180 cm hög och Fia är en B-ponny!

Oväntat var det också att 7 hästar plötsligt befann sig i helt fel hage i morse. Blizzard började komma tillbaka när jag ropade på honom, tillsammans med de andra utom - ja just det, utom Noffe!, som tog tillfället i akt att visa upp sin praktfulla trav i olika riktningar, lika snurrig och vimsig som vanligt! Det fick naturligtvis till följd att de andra fick just "våryra" och till slut jag gav upp, det var inte läge att jaga hästar före morgonfikat. 

Riktigt galet blev det i lördags när vi skulle ta en lugn tur i hemmaskogen. Vi hann inte längre än till Åhagen, förrän Lurifax skickade av sin ryttare med fart och kläm, ur skritt och trots att den lilla ryttarinnan höll ett föredömligt lagom avstånd till hästen framför. Nedrans ponny!!!! När så jag tyckte att Lurifax kunde gå först för att minska risken för att han skulle göra om sitt fula trix - ja då fick Blizzard ett storspel och höll på att skicka av sin ryttare. Till och med Magda fick problem på Caruso,han uppskattade inte alls att få en mer undanskymd placering. Vi fick återgå till den ursprungliga turordningen. Väl nere på "Frippes" skulle vi i alla fall trava några steg. Kabonk! där låg nästa ryttare i backen. Lilla My skickade av Amanda i en serie bocksprång. Amanda hade valt att rida barbacka, så det blev lättförtjänt kaka för oss andra! Trippie tog uppförsbacken i galopp och visade därmed Magnus hur det går till att galoppera. Tack och lov så var ingen skada skedd, det blev tårtkalas och ett häftigt minne för de som var med!

Och nu måste vi alltså leva med våren ytterligare några veckor..........

14 mar 2016