Disa

 

 

 

 

 

 

 

f -01 med okänt ursprung

Disa har ett speciellt livsöde. Vi vet inte så mycket mer än att förra ägaren, en veterinär, fick uppdraget att avliva henne pga lynnesfel. Veterinären tyckte att det var synd - kanske gick det att fostra henne bättre. I stället för att bli avlivad, så fick Disa följa med veterinären hem! Efter ett halvår träffade vi Disa, som då var fullt hanterbar och även riden i skogen. Vi tog henne till oss för att se om det gick att använda henne i verksamheten. Hon var av en väldigt användbar storlek. Efter att Magda utbildat henne ett halvår, så börjar hon kunna gå med i en del lektioner. Hon var väldigt känslig och blev ibland lite "springig", men hon hittade aldrig på några elakheter eller storbus. I boxen var hon godheten själv och det lite nervösa uttrycket i hennes blick försvann helt. Efter en sådan solskenshistoria tyckte vi inte att hon skulle behöva flytta igen, så vi beslöt oss för att köpa henne.

Tyvärr blev det en kort saga. Efter ett par år visade Disa hälta, som inte ville ge med sig och veterinär konstaterade hovbroskförbening. Vi provade med specialskor och antiinflammatorisk behandling och vila, men tyvärr blev hon bara sämre och till slut var det inte längre försvarbart att ha henne kvar i livet. Som alla andra av våra hästar så har hon fått sluta sina dagar i lugn och ro i hemmamiljö.

 

Tillbaka till "hästar vi minns"